När allt faller på plats

När alla pusselbitar faller i rätt ordning! Vilket har varit en process sen jag träffat Alex! Alex hade Casper då nästan 2 år gammal. Jag blev bonusmamma snabbt och vi flytta ihop på mindre än ett halvår, vi förlovar oss sen efter att ha träffats knappt ett år. Vi blir gravida efter lite mer än ett år tillsammans! Unga men allt kändes så rätt, vilket vi hade på känn... Vi gjorde, vi tänkte inte jättemycket! Hugo kommer och tumlar om min värld. Såklart, mamma för första gången <3 sen gifter vi oss när Hugo är 1 år. Som är en av de häftigaste dagarna i livet! Sen var det plugga klart, få fast jobb innan jag änns hade tagit examen. Blir därefter gravid med Ebba. Vårt 3:e underverk! Ja efter alla dessa år räknar jag även Casper som min fast jag inte burit honom :) såklart! Nu trodde vi att vi var färdiga, men min livmoder och hjärta sa annat, redan när Ebba var väldigt liten... Är detta klart? Nej nej . Efter lite övertalning så blev jag gravid igen när Ebba var 1,5 år. Och så kom vår lilla Tuva , vårt 4:e underverk och sista pusselbiten! Nu på tisdag fyller hon 1 år... Herregud! Jag vet att detta är sista upplevelsen (bortsett från framtida barnbarn) men jag blir lite sotis och sugen när de får uppleva ett plus på Stickan och de första månaderna! Men sugen är man nog alltid, men känslan är att jag är hemma <3 jag är trygg och ser en framtid av våra växande barn! Jag blir rädd och förväntansfull samtidigt! Det är nu som det är bara börjar på resten av livet! Shit! Är det därför jag skaffar ett zoo av djur och barnvagnar! Något slags ha-begär av nytt och omhändertagande :) vet inte, men just nu mår jag bra och hoppas känslan håller i sig, fast jag börjar jobba sen! För resten av livet typ ;)