När det händer

Det där som inte igentligen händer en själv, man är medveten men inte beredd. Jag var på första våningen med Tuva. Ebba, Hugo, Casper och Adrian var uppe och lekte på deras rum. Jag kommer ihåg något slags rop, det första jag hör, men reagerar inte då de kan ropa på mig. Men ropet ändrar karaktär. Det är Caspers röst som skriker i panik, jag hör att han säger Ebba! Adrian kommer samtidigt springandes ner till mig och säger att Ebba har fastnat i halsen. Jag springer, eller känner att jag snarare flyger fram, vet inte hur många trappsteg jag tar i taget? Men ändå känns trappan så lång... Jag kommer in och få se paniken i Ebbas ögon, hon är högröd. Hör lite väs från halsen. Hon står upp, vilket jag agerar med heimlich , vanlig som inte känns bra. Jag får inget tryck. Inget händer. Jag lägger henne över mitt knä och jag slår längs ryggen 2-3 ggr, minns inte men det kändes som hundra gånger. Legobiten åker ut. Allt mitt adrenalin sprutar och jag börjar andas. Mitt liv gick i revy, jag såg en hel dödsdom passera på några sekunder. Jag kommer ihåg men ändå inte. Men lättnaden var oerhörd när biten kom ut. Hon kräktes efteråt och det var lite blod, så hon fick åka in till akuten där de kolla och allt såg bra ut!<3 Hugo sa att han nästan svimmade efteråt, och Casper var så rädd. Men vi har pratat med de och de är så duktiga! Våra killar <3 vill inte veta vad som kunnat hänt om de inte var där eller agerat. Nu är det värst, jag är så trött, illamående och ont i huvudet. Kan inte sova, trycket över bröstet gör nästan ont. Att inte vara hönsig efter detta!? Jag har kännt mig avslappnad i det mesta, men jävlar vilken dödsångest över att det ska hända barnen något.... Det får inte hända! Jag ska bara se till att det inte tar överhanden och inte tänka på det, men säkerhets kolla en gång för mycket än en gång för lite. Att kunna första hjälpen! Det är ett måste! Oavsett om jag kunde det så gav verkligheten en annan sida! Så friska upp minnet och öva! Det ska vi göra <3