En gång i tiden

Så rörde jag på mig. Känns som evigheter sedan, bara en lång promenad. När jag hade migrän var jag glad att jag kom till postlådan. Där emellan när jag mådde bra rök jag på två magsjukor och en influensa. Nu foglossning, då är jag glad att jag orkar gå fram och tillbaks med barnen till dagis.

En gång i tiden så kunde jag dansa. Hoppa ner i spagat. Nu böjer jag mig över diskmaskin och fastnar av smärtan. Jag vet att jag kommer kunna vara aktiv sen, jag längtar tills den orken och passionen kommer över mig! Jag cyklade mycket, till jobbet, till mamma och pappa. Jag längtar tills jag får sätta mina små töser i cykelvagnen och Hugo cyklar brevid en sommardag till Kumlaby.

Jag dansar hemma i smyg, gärna med barnen. Så fort jag hör Anton Ewalds låt med Begging ,så vill jag göra movsen. Men endast i sinnet får de vara om jag inte ska få proteser på köpet. Men varje nerv i kroppen vill spritta och göra av med energi. Men om jag går för långt isär med benen så "hoppar" höftleden ur, (känns det som) Men en vacker dag ska jag få dansa i mitt vardagsrum, till Begging.