Att vara mamma, mina barn älskar mig fast jag är
Ensamstående mamma till tre underbara busungar
fredag 28 oktober 2011
Sugen
Måste vara riktigt nördig med att vara sjukt sugen att skriva ett långt inlägg. Om vad? Att jag är bajsnödig? Eller något riktigt djupt? Vilket gör att det skiter sig med allt. Skriver jag långa meningar så kan det se ut som en två fingrad pirat har skrivit. Anledning då man har lätt dyslexi! Vilket jag inte lider av så stort igentligen. Jag försöker korta mina meningar så man kan bli förstådd av en grottmänniska. Hur klara jag mig till en examen? Forfarande ett mysterium för mig! Men jag har den här hemma i original. Och jag låg mig inte till den. Jag kanske är smart ändå? Men jag är typiskt estet. Platta skor, skitigt hår och visslar combaja maa lord. Kämpat mig genom skolan, hedern i behåll. Inget fjäsk och slick i stjärt! Jag har lagt energi på det jag älskar mest. Men nu är skolan färdig och jag har kommit till en tid i livet där jag hör hemma.
Att vara mamma, mina barn älskar mig fast jag äranalfabet. Jag kan prata, jag kan skratta och jag kan älska. Oavsett om jag har dyslexi så är jag inte dyslexi. Vilket jag vill komma fram till att vi idag blir ofta våra "sjukdomar". Nu kan man INTE jämföra dyslexi med cancer. Men tankar styr handligar. När är vi lyckliga? Negativitet suger energi! Om vi skulle vara helt friska, barnen lyder, alla materiella ting och pengar i överflöd ... skulle vi vara mer lyckliga? Allt handlar om balans uppe i hjärnkontoret! Vi gör oss själva lyckliga. Hur lycklig man än nu vill vara. Bara en själv kan stoppa sig själv!
Att vara mamma, mina barn älskar mig fast jag är
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar